Hej,

Året är 2021 men det känns knappt som jag hann med.

Att sätta sig ner och reflektera är viktigt, jag tänker att jag ska ta en vana att reflektera tillsammans med er då och då. Har ni något ni känner, vill bidra med eller bara vill framför så besvara gärna det här. Jag tycker om att veta saker om er, jag vill känna er för att ge er rätt förutsättningar varje gång vi ses!

Jag tänker att jag börjar med en liten som blev en lång men ändå ganska viktig inledning kring vem jag är, Har vi några nya så välkomna, har vi inte träffats än så hoppas jag vi gör det snart!

Mitt namn är Amanda och jag driver och äger boxen Vicious CrossFit sedan 2018. Från början ägdes den av tvillingarna Emil och Johan som äger Tullinge Muy Thai.

”Hur hamnade jag här”

Resan började 2015 då jag behövde förändring i mitt liv. Jag jobbade i butik som säljledare, en slags mellanchef och den rollen passade inte mig alls och jag blev väldigt snabbt deprimerad. Att konstant behöver jonglera människors olika behov i en väldigt fyrkantig regelbok var helt omöjligt för mig. Jag stod tillslut och grät i uppgången till butiken varje dag i nästan 3 månader. Jag tappade helt mig själv då jag i vanliga fall är ganska fylld av liv och glädje. Jag kände mig misslyckad om jag skulle sluta då min chef tagit med mig för att hon trodde på mig, samtidigt drog jag ner mig själv i sankmark mer och mer. Jag tränade CrossFit under tiden jag jobbade i butiken och förmodligen var det min räddning i ett annars ganska ångestfyllt liv. Jag hann aldrig återhämta mig då jag i stort sett jobbade dygnet runt, var jag inte på plats och hade ångest så tänkte jag på jobbet och hade ångest. En otroligt destruktiv livstil.

Jag sa tillslut upp mig och ett företag jag jobbat på tidigare fångade upp mig och jag fick en deltidstjänst som sekreterare. Så samtidigt som jag gjorde det så kom Emil och Johan in i bilden. Dom behövde hjälp med klasser på Vicious. Jag fick chansen och jag tog den, det gav mig glädje. Därefter var det fler coacher som droppade av och jag fick mer och mer tid vid tavlan. Jag fattade ganska snabbt att ”glädje, gemenskap och hård träning” passade mig, i den ordningen. Något år senare och du hittade mig på soffan sovandes om jag inte stod vid tavlan. Ett tag väckte medlemmarna mig när det var dags. Sömnbehovet var rätt stort. Sov nog mer än en nyfödd bäbis under 2017. Har alltid varit en ganska trött människa, men vid närmare eftertanke så var det nog kroppen som laddade batterierna efter trauma.

Det slutade iallafall med att jag fick en tjänst på boxen som gjorde att jag klarade mig och inte behövde ha något annat vid sidan. Så jag släppte det andra och gick all in på boxen. Det vart dock lite mer skoskav, jag märkte att det var press ovanifrån att ha ett konstant indrivande av medlemmar. Alla skulle köpa och köpa och köpa. Och jag som aldrig varit en säljare. Det är ju som att sätta en säl i öknen och förväntas att den ska överleva. Jag gjorde mitt bästa men kände att det krockade otroligt mycket med mig själv. Så 2018 kunde jag och mina chefer agree to disagree på att vi gjorde saker olika. Så jag köpte loss boxen av tvillingarna och kunde äntligen slappna av. Trodde jag. Men nej, då fick vi information att vi skulle bli av med lokalen. Så ganska snabbt blev det fokus ”flytta boxen”.

2020 den 2 Januari öppnade vi upp nya boxen nere i hamringe. På en månad renoverade vi en rätt sunkig lokal till det den är idag, tack vare fantastiska medlemmar och min familj.

Man kan säga att jag var trött, jag var utbränd och jag kände inte igen mig själv i spegeln. Jag var nära att kasta in handduken helt för jag var klar. Hade det inte varit för att vi åkte på semester i tre veckor efteråt så vet jag helt ärligt inte om jag hade drivit boxen idag. Men efter semestern med ny energi så tänkte jag att nu njuter jag av det som skapats och ingenting mer behöver adderas, inga kurser, inga pt-kunder, ingenting. Bara vara. Då kom Coronan. Så då var det bara på igen. Gör om klasser, minska antal. Hålla avstånd och lägga till fler pass så alla skulle kunna träna. Alltså ännu mer jobb.

Såhär i efterhand så har det varit en bergsbestigning att komma till 2 Dec 2021. Men det bästa är, att utsikten är helt jävla amazing, och så värt det!

”Om du inte funkar så funkar inte vi”

Under hösten 2021 har jag haft dippar, dagar jag mått skit. Det har varit dagar jag gråtit i bilen innan jag gått in på klass och verkligen inte velat gå in, och dagar jag till och med skickat dit min kille för jag inte kan leverera. Anledningen till att jag delar med mig av det här är för att det är sanningen och inga filter i världen kan sockra den stämning man har i kroppen, man behöver acceptera den och när jag mådde som sämst kom en medlem fram och sa ”om du inte funkar, så funkar inte vi”.

Den viktigaste delen i det hela har varit att lyssna, och handla därefter. Man kan inte alltid ge sin mentala hälsa en käftsmäll och fortsätta. Det funkar inte så. Dock kräver samhället det av många av oss och det är helt sjukt. Det är brist på kommunikation och respekt och höga krav på leverans. Hela tiden.

”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”

Att varje dag få umgås med människor som vill må bra och förstår vikten av att röra på sig är kul. Att jobba med fysisk hälsa för att också få en bra mental hälsa är fantastiskt. Jag värnar extremt mycket om den fysiska hälsan men mental hälsa ligger mig också varmt om hjärtat. Du kan inte prestera med en trasig hjärna. Det går inte. Du behöver laga den först.

Under alla åren som gått så har mitt mål varit att alla ska kunna träna med alla, med utgång ifrån sig själv. Jag har märkt att det inte blivit så ändå i vissa situationer. En del av de som är duktiga utstrålar en hård barriär där man kanske inte alltid släpper in en ny person. Medan nya inte alls ser utmaningen alla gånger med att köra med en erfaren, och kommer inte ens till klassen för man är livrädd. Alla är vi olika och alla har vi olika syn på allt. Man kan alltid hitta sin roll i konstellationen som man hamnar i och man kan få olika stimuli beroende på vem man kör med. Men allting är lärorikt, om inte för lungorna så för huvudet. Detta tycker jag är viktigt och därför också nämnvärt. Det går inte att bara fösa saker under mattan eller flytta på sig för att hitta något som passar en själv. Ibland kan talets gåva ge dig det du vill ha genom att berätta hur du känner, eller ta initiativ som ger dig en ny erfarenhet. Jag vill få en förändring så jag berättar nu vad jag känner, förhoppningsvis utan att trampa någon på tårna. Men det är inte alltid hemskt att kliva innanför någon annans space och vara där någon timme. Det kan vara väldigt kul och ge dig en ny erfarenhet. Allt handlar om inställning.

”Om vi utgår från scenariot ny på jobbet. Hur ska du som är ny lära dig något om du inte tar hjälp av de som kan, och hur ska du som är gammal i gamet utvecklas om det inte är genom att lära ut något du är så himla bra på” I alla lägen i livet går vi igenom båda rollerna. Ibland är vi ny på jobbet och ibland är vi gammal i gamet. Oavsett så har du rätt att bli bemött med respekt och en trygg känsla i kroppen.

”Ett hej räddar liv och lite mer gör kanske att personen vill leva vidare.”

Coronan har lärt mig att fira varje dag jag lever. Livet är inte att ta för givet och vi behöver varandra för att leva och må bra. Ensamhet är tyvärr idag det som tar flest liv i världen. Folk som känner sig utpetade ur grupper, utpetade ur samhället och har en känsla av att ingen vill vara med dem. Om du är en person med många människor runt omkring dig så var tacksam över det och ta det inte för givet. Att ha människor i tre led är ovanligare än vi tror, familj, vänner och bekanta. En nyfödd bäbis behöver bekräftelse, kärlek och närhet, annars dör barnet. Det är viktigare än mat, vad är det som säger att det förändras när vi blir äldre? Vi tillsammans kan göra skillnad och vara bättre än så. Vem är du i sammanhang? vad gör du för att bidra till en grupp? vad gör du för att ge av dig själv?

Jag personligen har svårt för tystnad och jag har ännu svårare för att någon är själv, tyvärr även om den personen vill vara själv. Om någon skulle känna att jag fryst ut den eller betett mig illa så skulle jag må dåligt och förmodligen tänka på det ett tag fram över. Så funkar jag, kanske inte du och det är helt okej. Men man behöver vara uppmärksam och när man är på plats, oavsett vart dina fötter har stannat så kan du göra något bra. Alla har en utstrålning och en aura kring sig som säger något. Är du den pratiga längst fram, eller personen som står tyst i hörnet. Allt säger något om vem du är, hur din dag varit eller om du är öppen för att ta emot en annan människa och prata.

Ett Hej, ett hur mår du, lite tid av ditt liv kostar inte dig mycket energi men för den som får det kanske det gör hela dagen. Det vet inte du. Men det kostar för lite för att inte prova. Om du ler mot världen, så lovar jag att den kommer att le mot dig, trots motgångar, trots all skit som ibland kommer. Fortsätta le. Tillslut kommer skiten inte orka jaga dig längre för den får inget gensvar. Och glöm inte, det absolut viktigaste vi lärde oss i skolan.

” Behandla andra som du själv vill bli behandlad.”

Många gånger så har mina vänner, min bekanta eller min familj sagt att jag inte behöver berätta, jag behöver inte bli personlig. Men hur ska jag driva ett företag där jag har en fasad men kräver annat av de som tränar hos mig. Jag är nyfiken, jag vill veta, jag vill se DIG. Så då måste du också få se mig.

Jag kräver inget av dig. Men jag säger att det är en teameffort för att få ett önskat läge runt omkring dig. Du är bara publik när du går på bio, annars är du en karaktär, en viktig pjäs i filmen som kallas livet.