” Du ska kunna komma tillbaka dagen efter”
Att träna utifrån sin dagsform är inte något annat än exakt rätt. Du kommer att ha dagar där du kan ge allt och lite till.. Sen kommer du ha dagar när du knappt från stången från sin plats på väggen. Hur kommer det sig? Vad påverkar din prestation? Och vad kommer egentligen skador ifrån?
Det här är egna teorier baserat på mina erfarenheter inom träningsbranchen, och anledningen till att jag skriver detta är för att jag såg ett inslag på nyhetsmorgon med jacob guidol kring Screening och varför det INTE fungerar. Att man ska screena en person för att minska skaderisken är absurt och handlar om, som med allt annat på att man kan tjäna pengar på okunskap. Screening är när man tar fram rörelsemönster för att se olikheter på sidor etc. Under många år har jag försökt att förespråka att man ska bli ”jämnare”. Att vara lika på båda sidor är som att trampa i sankmark och tro att man inte ska sjunka. Orimligt. För vad gör du majoriteten av tiden du är vaken (kanske till och med när du sover) Du främjar dina styrkor. Du öppnar dörren med samma hand (Även om du skulle hålla i en påse med varor i den handen som vägde bly och det var lerigt under dig, så hade du förmodligen bytt hand på kassen och öppnat dörren med ”rätt hand”). Att lägga in saker i sin vardag som främjar din ”utvecklingsbara” sida är svårt för att du inte har tid helt enkelt. Det kommer inte att vara på din prioritetslista FÖR ATT du förmodligen inte kommer att lida av det. Man går till kiropraktor/naprapat/sjukgymnast NÄR man har ont, man stör inte i onödan för att ta hand om sin friska kropp. Varför inte?
Att skada sig handlar i grund och botten om vem du är, jag vet en hel drös med människor som är otränade men inte skadar sig mer för det. Dom har sidoskillnader utan dess like men lider inte av något för det. För dom är inte benägna att utmana kroppen på ett sätt som skadar dom. Däremot redan skadade människor har en tendens att skada sig mer för att dom utmanar sig, dom pressar förbi gränser som kroppen inte vill eller kan klara av och då går man sönder.
Att ligga på en konstant fysisk och psykisk överbelastning kommer aldrig leda till ett friskt och skadefritt liv. Att göra ALLT 100% bra kommer aldrig att fungera. Du har 100% punkt. Du får dela upp dina 100% över dagen.
Ni alla har säkert hört talas om vattenglasjämförelsen.
du vaknar på morgonen med ett tomt vattenglas, eller så har du sovit dåligt så ditt vattenglas har redan fyllts på. Dagen går vidare och du åker till jobbet, ser något stötande på vägen till jobbet som fyller ditt vattenglas, väl på jobbet är det problem, motgångar etc som fyller på ditt vattenglas ännu mer. När du sedan kommer hem så har din Man/fru bestämt sig för att ni ska byta ut tacosen på fredagar till fiskgratäng, vilket ger dig ett påslag till och vatten fylls i ditt glas. När du väl kommer till ditt träningspass så har du ett fullt vattenglas och inte så mycket mer plats för överbelastning… Där ska du ta ansvar och bestämma dig för varför du är där idag?
Hur tar jag mig igenom det här passet på ett säkert och bra sätt för att kunna träna imorn?
” In Training we listen to our body, in competition we tell our body to shut up”
Vad är tävling och vad är träning. Nervsystemet orkar inte tävla varje dag, men träna går alldeles utmärkt! På din nivå, utifrån din dagsform, utifrån ditt vattenglas och vad som finns tillgängligt. Det är inte bara du som behöver ta hänsyn till ditt vattenglas. Det gäller alla.
Fråga dig själv:
Varför är jag skadad (om du är det)
Varför kan jag inte lyssna på min kropp?
Har jag uträttat världsomväldande saker när jag skadade mig?
Är jag arg för att jag inte kan träna?
Vad är viktigast.